Målgruppen döva barn 2019 HÖR och vill HÖRA TILL!
Hur många gånger har vi i Barnplantorna inte ställt oss frågan hur det kommer sig att ansvariga vägrar att se att med cochleaimplantat (CI) har behovsbilden fullständigt ritats om för döva barn i förskola och skola. Sedan 1991 (då första barnet CI-opererades i Sverige) har ropen skallat inom SPSM (och i ledningsgruppen) att de kommer tillbaka när de misslyckats i hemskolan (inkluderade bland hörande elever).
SPSM befäster statlig orättvisa
Genom målgruppens förändring har den statliga specialskolans elevantal minskat, men minskningen har avstannat på grund av antalet migranter som kommit till Sverige. Utredning (SOU 2016:46) visade på att den grupp barn med hörselnedsättning/dövhet som går i den statliga specialskolan bör särskiljas jämfört med nämnda grupp som går i kommunal skola på hemorten. Som det nu är så finansierar staten stora delar av elevkostnaden på cirka 750 000 – 1 150 000 kronor per elev och läsår om föräldrar väljer den statliga specialskolan. Statens stöd för en kommunal skola där ett barn som hör med cochleaimplantat eller annan hörteknik går, är enbart marginellt.
Frågan är också, och har varit i flera decennier om det är försvarbart att upprätthålla 5 statliga specialskolor (regionskolor) med totalt 400 elever från årskurs 1-10. Så här såg fördelningen av antal elever och kostnader per elev och läsår ut under läsåret 2018/2019
- Kristinaskolan (Härnösand) 28 elever (åk 1-10) Kostnad per elev och läsår: 1 151 600 kronor
- Birgittaskolan (Örebro) 149 elever (åk 1-10). Kostnad per elev och läsår: 714 400 kronor
- Manillaskolan (Stockholm) 68 elever (åk 1-10). Kostnad per elev och läsår: 780 500 kronor
- Vänerskolan (Vänersborg) 68 elever (åk 1-10). Kostnad per elev och läsår: 927 500 kronor
- Östervångskolan (Lund) 87 elever (åk 1-10). Kostnad per elev och läsår: 755 700 kronor
Frågan kvarstår sedan decennier på vilket sätt en skola med 28 elever från åk. 1-10 kan erbjuda eleverna en socialt och språkligt rik miljö? Hur tillhandahålles behöriga ämneslärare till 28 elever? Möjligheterna för skolpersonal till utveckling i sin profession måste dessutom vara begränsad.
SOU 2016:46 visade på detta. Utredningen tystades ned trots att den tydligt visade på att en koncentration av regionskolorna/specialskolorna skulle stärka kvaliteten i de teckenspråkiga miljöerna. Fler individer att språka med!
Vad är det som berättigar att ett enormt stort statligt stöd varje år följer med en placering i specialskolan? SPSM och Utbildningsdepartementet är skyldiga ett svar till alla föräldrar till barn med hörselnedsättning och barn med cochleaimplantat inkluderade i hemskolan eller i kommunala hörselskolor. Samma barn äger tillträde till alla tre skolformerna men staten gödslar nästintill enkom pengar över enbart den statliga skolformen. Hur förklarar de detta för kommuner med kommunala hörselskolor?
Statligt ställningstagande saknar forskningsförankring
Redan i utredningen SOU 2016:46 fick Barnplantorna stöd för våra påpekande att SPSM saknar forskningsstöd i att upprätthålla fem regionskolor/specialskolor. I nämnda utredning hänvisades också till att en gedigen kunskaps- och forskningsöversikt (som ämnar styra SPSM:s arbete för barn med dövhet/hörselnedsättning) bör fokusera på
- goda exempel på vad som fungerar
- longitudinella studier
- interventionsstudier
- barns sociala och psykologiska fungerande
Orättvisan består – starka föräldrar tvingas bana väg..
Det är beklagligt att makt, dogmer och statliga pengar fortsätter att verka för en obalans mellan skolformerna som i slutändan drabbar barnen. Sårbarheten för barn med hörselnedsättning och deras framtid består och är avhängigt huruvida deras föräldrar orkar, kan, vågar och väljer rätt för sina barn.
BARNPLANTORNA