Albin bor i Karlstad. Här bor också resten av familjen. Vid intervjubesöket träffar jag därför både Albin och hans mamma Marie som är specialpedagog. Albin är en i raden av unga med cochleaimplantat som lever i vårt gemensamma samhälle på helt andra premisser jämfört med om han aldrig hade fått möjligheten att höra med CI.

Hörapparatanpassning vid 15 månaders ålder

Vi pratar om hur förutsättningarna för tidig upptäckt har förändrats. När Albin var liten var hörselscreening på nyfödda fortfarande ett okänt begrepp. Oftast upptäckte föräldrar själva barnets hörselnedsättning. Ibland (inte sällan) upptäcktes hörselnedsättningen vid det så kallade BOEL-testet på Barnavårdscentralen.

Första hörapparaterna fick Albin vid 15 månaders ålder. Utan dessa hörde Albin cirka 90 dB. Albin är dessutom närsynt, men det har inget med hörselnedsättningen att göra. Numera har han linser.

Initialt gick Albin i en förskolegrupp i Karlstad tillsammans med hörande barn och några andra barn med hörselnedsättning. Ett par av barnen med hörselnedsättning fick senare, i likhet med Albin, CI. I förskolan talade och tecknade personalen.

– Albin hörde inte så mycket med hörapparaterna, berättar Marie, men så här långt efteråt har vi förstått hur viktigt det var att stimulera hörselsinnet. Vi såg verkligen till så att Albin blev heltidsanvändare av sina hörapparater.

Vi fick ingen information om cochleaimplantat

Marie berättar att de fick information om CI när Albin var liten, men han hörde då för bra med sina hörapparater för att en operation skulle vara aktuell (sedan dess har kriterierna för CI ändrats, Gyllenrams kommentar). Sommaren 2000 försvann Albins hörselrester. Vid den tidpunkten gick Marie på en kurs på Karolinska universitetssjukhuset i anledning av hennes dåvarande jobb. Där träffade hon Barnplantorna och tog därmed själv kontakt med CI-kliniken i Stockholm.
Det var verkligen inget svårt beslut med CI för Albin, konstaterar Marie, det kändes självklart!

2001 fick Albin CI på vänster öra vid fem års ålder. Kirurg var Göran Bredberg. Inkopplingen skedde i juni.

– Vi hade bestämt oss för att bila i Europa den sommaren, berättar Marie, och undrade naturligtvis hur det skulle gå när Albin var alldeles nyinkopplad på alla CI-ljud.

– Det var en fantastisk upplevelse. I samband med inkopplingen och efteråt blev Albin gladare, lugnare och mer fokuserad än tidigare. Den sommaren fullständigt exploderade talspråksutvecklingen.

Skolan  –  vad skulle vi välja?

Det stod klart att Albin skulle gå i skolan hemma i Karlstad, men det fanns ju ändå flera alternativ. Albin började i förskoleklass på en skola med Montessori-inriktning tillsammans med några andra barn med hörselnedsättning som hade följts åt.

– Vi var inte så nöjda med det, säger Marie. Vi bodde en bit från skolan och alla Albins kompisar gick i skolan i hemmiljön. Inför årskurs ett bestämde vi oss för att byta till skolan där vi bodde.

Albin berättar att han hade en resurs de första åren, men han slutade teckna utan förtydligade ibland med tal. Det var en lugn och bra klass och Albin säger:

– Jag hade en bra lärare. Jag har verkligen aldrig blivit retad för att jag har CI utan har alltid känt mig helt accepterad av andra på skolan.

I klassen fanns dessutom klassrumsmikrofonsystem med lärar- och elevmikrofoner för att Albin skulle få optimal delaktighet.

Beslut om ett CI till

Fyra år efter det att Albin fick CI på vänster öra kom tankarna på att få höra på höger sida också. Ett beslut som Albin vid nio års ålder själv var involverad i. 2005 opererades han på höger sida av Anders Freijd i Stockholm/KUS.

Kamratskap via idrottsaktiviteter

Liksom för många andra barn så är vägen till kamrater och social gemenskap idrott.

– Jag har alltid idrottat mycket, ja varje dag, berättar Albin. Det har varit fotboll, ishockey, innebandy och handboll.

Nu handlar det mest om innebandy. Storebror Johan är endast 1½ år äldre än Johan och han jobbar som idrottscoach. Albin spelar innebandy tre dagar per vecka och till det kommer förstås alla matcher också. Numera är han även domare i ishockey.

Från gymnasiet till arbetslivet

På gymnasiet gick Albin en praktisk linje för att bli målare och hade idrott som särskilt tillval. Det passade bra. Emellertid är det arbetslöshet bland målare i Karlstad så Albin har istället jobbat på ett montörföretag i Karlstad och ett tag var han iväg i Norge och jobbade inom fiskeribranschen.

För att öka sina möjligheter till fast jobb ska han efter årsskiftet plugga till lastbilschaufför. Det är lätt att få jobb som chaufför, konstaterar Albin.

Goda råd till andra

Albin poängterar hur viktigt det är att komma med i något kamratgäng. Idrotten har varit en språngbräda in till social gemenskap. Han är del av ett härligt kompisgäng och berättar:

– Vi reser en massa ihop också och jag har varit utomlands flera gånger tillsammans med kompisar.

Marie lyssnar stolt med ett leende och konstaterar hur viktigt det är att låta barnen ta del av de aktiviteter som intresserar dem. Sätt upp inte upp några begränsningar bara för att de har CI.

Albin, en kille som andra i början av livet! Tack för intervjun Albin och Marie! ♥

Artikel från Barnplantabladet, december 2017
Text: Ann-Charlotte Gyllenram