På scoutresa i Japan:
Livet är fullt av möjligheter!
För exakt fyra år sedan, år 2011 arrangerades World Scout Jamboree (WSJ) i Sverige. Det är ett internationellt scoutläger som hålls var fjärde år, ungefär som scouternas OS där temat är fred och gemenskap över gränser. När det hölls i Kristianstad kom det 40 000 scouter från alla världens hörn.
Jag har varit scout i 10 år och när jag och min pappa besökte WSJ i Kristianstad 2011 bestämde jag mig för att delta i nästa världsscoutjamboree. Man får bara en chans i livet att åka som deltagare eftersom man måste vara mellan 14 och 17 år gammal. Nästa WSJ skulle hållas på andra sidan jordklotet, i Japan 2015.
I början av mars i år var jag på förträff med min avdelning som bestod av 36 stycken scouter från Göteborgsområdet och fyra stycken ledare. I hela mitt liv har jag varit öppen om att berätta att jag är född döv och är hörselskadad med mina CI, så självklart var jag det även denna gången med. Ledarna och scoutkompisarna skulle få lite kort info om vad man behöver tänka på för att jag ska höra bra och vad man behövde tänka på i situationer när jag inte använde CI. Det är inget att skämmas över och jag svarade gladeligen på många nyfikna frågor.
Om mig:
Namn: Emil Sundestrand
Ålder: 16 år
Bakgrund: Döv sedan födseln, opererades första gången när jag var 20 månader och andra gången (motsatt öra) var jag 5 år. Använder CI på båda öronen varje dag.
Bor: Lerum med mina föräldrar, en storasyster, en hund och katt
Studerar: Naturvetenskaplig linje, första året på Sigrid Rudebecks i Göteborg
Gör på fritiden: Pluggar, är med kompisar, scoutar och tränar
Planerade resan väl
Det var en mängd förberedelser, främst angående mina CI, innan det var dags att åka. Jag skulle åka själv utan min familj och vara borta i en hel månad i ett land med 95 % luftfuktighet och där dagstemperatur är över 35 °C. Vi fick låna två extra processorer och även extra utrustning som sladdar och mikrofonfilter till hörapparaterna, ifall de skulle gå sönder.
Söndagen den 19:e juli var det äntligen dags att åka till Japan. Vi samlades på Nils Ericssons-terminalen i Göteborg och tog bussen till Kastrup. Jag var inte ensam, så många som 1 950 svenska scouter skulle delta på WSJ i Japan! Efter att ha rest över 12 000 kilometer och mellanlandat i Qatar, landade vi i Tokyo efter 27 timmars resande. När vi kom ut från flygplatsen, kände jag direkt den extrema fuktigheten och undrade hur det skulle gå med mina CI.
Tokyo en gigantisk stad
Vi var i Tokyo de första fem dagarna och hann med otroligt mycket. Det är en riktigt häftig och gigantisk stad med 35 miljoner invånare. Staden är byggt på fyra våningar. Vi besökte olika stadsdelar som inriktade sig på allt möjligt, till exempel en stadsdel för elektronik prylar, en annan för anime. Redan under de första dagarna var jag fascinerad av Japans kultur och vänligheten. Alla är så otroligt hjälpsamma! När man inte visste vägen, var det bara att fråga en japan och de till och med följde med en till stället man skulle till, även om de skulle till jobbet!
Efter Tokyo åkte vi till Kyoto och var där tre dagar innan världsscoutjamboreen som skulle hållas i södra Japan. I Kyoto såg vi det gamla Japan som man känner igen från filmer. Vi besökte bland annat den kända guldpaviljongen och en trädgård som är listad på UNESCO 100 världsarv.
Det gällde att avfukta CI-apparaterna varje dag
Mina CI fungerade i överlag bra under dessa dagar eftersom jag hade dem i en elektronisk fuktburk varje natt. Vissa dagar kunde det vara ett dunkande ljud eftersom det är väldigt fuktigt och man svettas mycket. Andra dagar kunde det vara ett brusljud som var irriterande men jag kom på att jag blev av med brusljudet under en längre stund om jag startade om mina CI.
Efter Kyoto var det äntligen dags för World Scout Jamboree som hölls i Yamaguchi, södra Japan. Vi åkte Shinkansen som är ett snabbtåg med hastighet på 320 km/h. En av mina drömmar hade gott i uppfyllelse!
Hela 35 000 scouter från 151 länder skulle samlas under 10 dagar och bygga upp en liten stad på en konstgjord ö. Detta var en fantastisk upplevelse eftersom när man är scout, har man alltid en viss gemenskap med andra scouter, oavsett deras ursprung, kultur osv. Man kunde helt enkelt bara gå fram till vem som helst och börja prata, vilket var ett utmärkt sätt att knyta nya kontakter runt om i världen.
Redan innan resan hade vi kollat vilka laddningsmöjligheter det fanns under lägret och jag fick ett reserverat eluttag, 300 meter bort från vårt tältområde. Den elektriska fuktburken är viktig när man är ute hela dagarna i hög värme då man svettas och när det är hög fuktighet. Under avfuktningen använde jag mina reserv-CI.
Jag valde även att använda torrbatterier under lägret eftersom jag tyckte det var lättast och jag hade inga problem med dem. De passade också med de nya Aqua+ som jag använde när jag badade i Stilla Havet.
Katastrofträning som simulering av jordbävning
Varje dag på Jamboreen hade vi olika sorters moduler, det vill säga aktiviteter. Exempel på moduler kunde vara Global Development Village där man gick till ett område med en mängd av tält med olika aktiviter man kunde delta i. Aktiviteterna kunde handla om allt möjligt men en minnesvärd och intressant aktivitet var ett tält där man skulle få se vad ett land behöver om det skulle uppstå en naturkatastrof. Man delades upp i grupper med andra människor från olika länder och varje grupp var ett land. Man låtsades att det var jordbävning och därefter fick varje grupp olika sorts förnödenheter som tält, vatten, mediciner och kläder. Därefter fick man fritt samarbeta med de andra grupperna för alla ska ha så mycket resurser som behövs för att klara sig.
Därefter var det en till ”jordbävning” men denna gången var varje grupp sluten och kunde inte samarbeta muntligt utan man fick istället varsin surfplatta man skulle kontakta de andra ”länderna” med. Detta visar hur viktigt internet faktiskt är när det händer en naturkatastrof och om man vill ha hjälp av andra länder med resurser.
Tre gånger under lägret hade vi arenakvällar där alla 35 000 scouter samlades framför en stor scen. Jag tänkte på innan hur det skulle gå med mina hörapparater när alla skriker, ropar och hoppar. Men det fungerade alldeles utmärkt och jag påverkades inte av det och jag hörde även allting när till exempel Japans premiärminister och kronprins höll tal.
Förmån att bo hos japansk värdfamilj
Förutom World Scout Jamboree och besöket i Hiroshima, var faktiskt sista natten det mest minnesvärda saken vi gjorde på hela resan. Vi hade chans att bo i en japansk värdfamilj, i grupper om två till fyra personer. Även om man har sett mycket av Japan när man har rest runt så är det en helt annan upplevelse att komma in i en japansk familj och se hur deras vardag ser ut. Deras hus var verkligen annorlunda jämfört med ett västerländskt hus, de hade till exempel skjutdörrar gjorda av tunt papper som det ser ut i filmer, bambugolv och låga sängar. Värdfamiljen var även väldigt trevliga och med glädje berättade mer om Japan ur ett annat perspektiv. Ett besök som jag alltid kommer ihåg.
Japanresan en utmaning som gjort mig självständig
Det jag vill säga med denna artikel är att trots du är CI-bärare är det faktiskt fullt möjligt att göra vad du vill. Efter min månad i Japan som CI-bärare har jag blivit ännu mer självständig. Jag behöver inte vara beroende av mina föräldrar som gärna har extra koll på hörapparaterna, utan jag kan faktiskt resa ensam. Självklart var både mamma och pappa oroliga hemma i Sverige men allting ordnade sig. Även de har sett att jag klarar mig. 🙂
Livet är fullt av möjligheter och bara för att man är CI-bärare så ska man inte missa dem och se sina CI som ett hinder. Det finns fantastiska plastser att upptäcka. Jag drömmer om redan nästa WSJ som äger rum i West Virginia i USA 2019. Däremot är det smart att vara väl förberedd och att ha till exempel med sig reservdelar till processorerna ifall de skulle strula och även en extra processor om det är möjligt. •
Artikel från Barnplantabladet, september 2015
Text & foto: Emil Sundestrand
